Hej vad gör du?
Övningen börjar med att en person går fram och gör någonting, vi kan säga att han eller hon imiterar cykling. Så går nästa person fram och frågar "Hej, vad gör du?" och då ska den cyklande svara att den gör någon annan aktivitet än vad det ser ut som, vi kan säga att den svarar "Jag går på händer" varpå den frågande får finna sig i att försöka gå på händer. Osv...
Maskiner
En person börjar med att göra en mekanisk, enformig rörelse. Man får även gärna lägga till ett ljud till rörelsen. Sedan får en och en komplettera den första personens rörelser så att gruppen till slut har byggt en stor maskin på bredd och höjd och längd som låter och pyser och gnisslar. Man kan avveckla maskinen så att man en och en i turordning går ut ur den. Den som först gick in, går först ut. Då får de som började också möjlighet att se maskinen utifrån.
Liftaren
Ställ upp fyra stolar som ska föreställa en bil. Fyra frivilliga deltagare sätter sig i bilen och låtsas att det bär av mot fjärran okända mål. Efter ett kort tag dyker det upp en liftare (en annan deltagare) längs med vägen som bilen stannar vid. "Vart ska du?" frågar föraren, varpå liftaren kanske svarar "Till Skellefteå". "Bra då kan du åka med - hoppa in!" säger föraren då.
När liftaren hoppar in i bilen, sker en liten rockad åt höger. Föraren hoppar ut ur bilen, passageraren som satt bredvid föraren blir förare, passageraren bakom hoppar fram och liftaren sätter sig bakom förarplatsen. Den som varit förare ställer sig åter bland liftarna.
Frys!
Alla står på ett led. Be två frivilliga komma fram. Fråga gruppen om förslag om vilka dessa två personer är och var de befinner sig. (T ex två bagare i ett bageri, en sjörövarkapten och hennes matros på ett skepp). Låt paret börja improvisera utifrån de givna förutsättningarna. När de har hållit på ett tag ska någon i gruppen ropa ”frys”. De båda ska då frysa till i den position de just då råkar befinna sig i. Den som ropat ”frys” går nu fram och byter plats med en av de två och övertar dennes kroppsställning så exakt som möjligt. Den som byts ut ställer sig sist i ledet. Därefter ska de påbörja en ny scen utifrån den position de är i men denna gång få de själva i stunden komma på vilka de är och var de befinner sig (alltså ingen förberedelse). De kanske förvandlas till två dinosaurier på en äng eller två gamla tanter på ålderdomshemmet. Det är viktigt att de utgår från kroppsställningen de är i och hittar inspiration till improvisationen utifrån den, t ex om någon står på knä kanske denne börjar be. Då gäller det för den andre att hänga på och kanske förvandlas till en präst eller varför inte gud. När någon i ledet trott sig komma på var och vilka dessa personer är så ropar denne ”frys” och proceduren fortsätter.
Man kan också göra så att bara den som står först i ledet ropar ”frys” och byter ut. När den personen går fram så blir det nästas tur att stå först. På det sättet får alla möjlighet att prova. Det beror naturligtvis på hur van, villig och trygg gruppen är med sådana här typer av övningar.
Till en början kan improvisationerna vara korta. Det vill säga att så fort någon har listat ut var paret är och vilka de är så ropar denne ”frys”. Men så småningom är det roligare att låta improvisatörerna utveckla och fördjupa situationerna till kortare scener.
Utmaningen i den här typen av övningar handlar väldigt mycket om lyhördhet och viljan att bejaka varandras förslag för att scenerna ska leda framåt och vara lustfyllda. Därför är det bra att göra improvisationsövningar flera gånger. Det är viktigt att understryka att det inte finns någon anledning att komma på originella förslag, det stoppar oftast bara upp flödet. Det bästa är att utgå från det första bästa man kommer på i stunden och tillåta det. Inget förslag är bättre än något annat. Det kanske blir många improvisationer med t ex sport - och krigsteman till en början men prova och prova igen så de får chansen att bli tryggare, skickligare och få större tillgång till sin fantasirepertoar. Tillåt, uppmuntra, bejaka!
Maskiner
En person börjar med att göra en mekanisk, enformig rörelse. Man får även gärna lägga till ett ljud till rörelsen. Sedan får en och en komplettera den första personens rörelser så att gruppen till slut har byggt en stor maskin på bredd och höjd och längd som låter och pyser och gnisslar. Man kan avveckla maskinen så att man en och en i turordning går ut ur den. Den som först gick in, går först ut. Då får de som började också möjlighet att se maskinen utifrån.
Liftaren
Ställ upp fyra stolar som ska föreställa en bil. Fyra frivilliga deltagare sätter sig i bilen och låtsas att det bär av mot fjärran okända mål. Efter ett kort tag dyker det upp en liftare (en annan deltagare) längs med vägen som bilen stannar vid. "Vart ska du?" frågar föraren, varpå liftaren kanske svarar "Till Skellefteå". "Bra då kan du åka med - hoppa in!" säger föraren då.
Ett litet scenario spelas sedan upp då liftaren sätter sig i bilen. Varje liftare har nämligen någon liten egenhet som smittar av sig till de övriga i bilen. Det kan vara så att man talar en väldigt bred dialekt, eller att man är jättefnittrig, ledsen eller bara väldigt trött. Efter ett tag dyker en ny liftare upp...
När liftaren hoppar in i bilen, sker en liten rockad åt höger. Föraren hoppar ut ur bilen, passageraren som satt bredvid föraren blir förare, passageraren bakom hoppar fram och liftaren sätter sig bakom förarplatsen. Den som varit förare ställer sig åter bland liftarna.
Frys!
Alla står på ett led. Be två frivilliga komma fram. Fråga gruppen om förslag om vilka dessa två personer är och var de befinner sig. (T ex två bagare i ett bageri, en sjörövarkapten och hennes matros på ett skepp). Låt paret börja improvisera utifrån de givna förutsättningarna. När de har hållit på ett tag ska någon i gruppen ropa ”frys”. De båda ska då frysa till i den position de just då råkar befinna sig i. Den som ropat ”frys” går nu fram och byter plats med en av de två och övertar dennes kroppsställning så exakt som möjligt. Den som byts ut ställer sig sist i ledet. Därefter ska de påbörja en ny scen utifrån den position de är i men denna gång få de själva i stunden komma på vilka de är och var de befinner sig (alltså ingen förberedelse). De kanske förvandlas till två dinosaurier på en äng eller två gamla tanter på ålderdomshemmet. Det är viktigt att de utgår från kroppsställningen de är i och hittar inspiration till improvisationen utifrån den, t ex om någon står på knä kanske denne börjar be. Då gäller det för den andre att hänga på och kanske förvandlas till en präst eller varför inte gud. När någon i ledet trott sig komma på var och vilka dessa personer är så ropar denne ”frys” och proceduren fortsätter.
Man kan också göra så att bara den som står först i ledet ropar ”frys” och byter ut. När den personen går fram så blir det nästas tur att stå först. På det sättet får alla möjlighet att prova. Det beror naturligtvis på hur van, villig och trygg gruppen är med sådana här typer av övningar.
Till en början kan improvisationerna vara korta. Det vill säga att så fort någon har listat ut var paret är och vilka de är så ropar denne ”frys”. Men så småningom är det roligare att låta improvisatörerna utveckla och fördjupa situationerna till kortare scener.
Utmaningen i den här typen av övningar handlar väldigt mycket om lyhördhet och viljan att bejaka varandras förslag för att scenerna ska leda framåt och vara lustfyllda. Därför är det bra att göra improvisationsövningar flera gånger. Det är viktigt att understryka att det inte finns någon anledning att komma på originella förslag, det stoppar oftast bara upp flödet. Det bästa är att utgå från det första bästa man kommer på i stunden och tillåta det. Inget förslag är bättre än något annat. Det kanske blir många improvisationer med t ex sport - och krigsteman till en början men prova och prova igen så de får chansen att bli tryggare, skickligare och få större tillgång till sin fantasirepertoar. Tillåt, uppmuntra, bejaka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar